Blivit med bulle...
Eller jo, en väldigt hårig bäbis isåfall.
En fralla, som vi fralla ägare säger.
Eller som ni skulle säga Fransk bulldog ägare.
Hundägare kanske låter mer förståeligt till er som inte har koll på hundraser.
Vi hämtade honom i Katrineholm 22 September, då han var 9 veckor och 2 dagar gammal.
En av mina bästa dagar under mitt snart 29 åriga liv.
Älskar honom till tusen!
Ni som känner mig vet att jag velat skaffa fralla i många år, men aldrig har det varit "rätt" tillfälle.
Men när är egentligen "rätt" tillfälle?
Tror inte att det finns direkt något "rätt" tillfälle för något.
Idag är han, Ove, som han heter, 4 månader och en dag gammal.
Riktigt busigt charmtroll som avskyr allt vad kyla heter.
Vilket resulterar i att vissa dagar får man kämpa för att få med honom ut, speciellt om det är under 10 plus grader och lite vind.
Eftersom han inte är en valp som slänger sig ut i November vädret i första taget, är det svårt att få honom rumsren.
Men det är bara att kämpa vidare.
Det är så synd att valpar växer så fort.
När vi hämtade honom för 2 månader sedan var han lika liten som en liten Chihuahua,
men när man tittar på foton, så ser man hur stor han har blivigt.
Han får inte längre plats att ligga på armen utan att hans ben hänger utanför.
Såhär ser det ut när han ligger i famnen nu för tiden... (jämnfört med ett foto längre upp)
Så nu har vi fullt upp med 2 hundar och 2 katter.
Kanske inte låter så farligt i era öron?
Men då har ni inte träffat på dessa :P
Hund nr 1 är en jätte lydig 5 åring, men får totalt alzheimer's så fort någon (utom jag och min sambo) kliver innanför dörren.
Det räcker inte med att hälsa de först 5 minuterna som en normal hund, nä ska man hälsa så ska man hälsa ordentligt, i flera timmar, helst uppe i knät och i ansiktet (trots sina 30 kg) och får han inte uppmärksamheten som han vill så piper han hela tiden. Vi har provat ALLT!
Hund nr 2 är valp och av en väldigt envis ras. Behövs det sägas mer?
Katt nr 1 är född med någon form av hjärnskada (seriöst), vilket gör att hon har minne som en guldfisk, d.v.s. inte minns mer än 1 minut tillbaka. Dessutom är hon besatt av allt som går att äta, även sådant som inte är ätbart, i våra ögon. Allt från fingervantar, strumpor (endast använda sådana), t-shirtar (helst med svettringar under armarna). Man kan inte låta något ätbart vara framme. Ligger brödet framme i påsen så äter hon upp även påsen.
Katt nr 2 höglöper stup i kvarten och hur länge som helst. Vrålar opera dag som natt, hela tiden, vilket ger oss sömnsvårigheter. Kissar dessutom överallt när hon höglöper.
Dags att överväga sterilisering kanske?
Ja, ni förstår att detta är ett 24 timmars jobb vi har.
Men vad gör det när allt kommer omkring? :P
Några gråa hårstrån i skallen, har väl ingen dött av?
Nu ska vi se om jag minns hur man bloggar.
Var ju ett tag sen och dessutom har de gjort om siten ser jag.
Nya knappar och nya användar möjligheter, tur att man är ett datasnille...*harkel*
/Det ska vara gott att leva...
Kommentera här!
